Många ekonomibloggare, inklusive undertecknad, har ett starkt fokus på förmögenhetsbyggande i sina inlägg. Vi vill bli rikare, vi har olika idéer om hur det ska gå till, och blir vi lite rikare så berättar vi det gärna i olika blogginlägg.

Är det ett vettigt fokus? I en artikeln från TT, publicerad bl.a
här på DN.se, redovisas resultatet av en undersökning gjord av Svenska Spel om vad vi svenskar drömmer om. 20% av svenskarna ("inte mer?" tänker ytliga jag) drömmer om att vara ekonomiskt oberoende. I artikeln citeras Johan Norberg, författare till boken
Den eviga matchen om lyckan, som pekar på det ironiska i att trots att vi drömmer om miljonerna så är de som når sitt mål att bli ekonomiskt oberoende faktiskt inte så mycket lyckligare än vi andra.
Sambandet mellan pengar och lycka är komplext.
En åsikt, som delas av många, är att en ökning av en persons inkomst är positivt korrelaterat till dennes lycka när man är fattig men att när man väl har nått medelklassen så spelar pengar mindre roll. Det är kanske inte så konstigt rent intuitivt. Att få ytterligare 200:- i månaden när man är fattig för att kunna ge sina barn rejäl mat gör nog mer för välbefinnandet än att, som medelinkomsttagare, kunna beställa Canal+-paketet hos Boxer.
Vad är det då som gör en människa lycklig? Enligt
ett program på BBC kan du pröva följande saker:
- Utveckla dina relationer med familj och vänner.
- Gift dig.
- Bli religiös.
- Jobba mot ett långsiktigt mål i livet.
Personligen tycker jag att det främsta målet för vårt sparande är den frihet som pengar ger. Att inte behöva oroa sig för oförutsedda utgifter, att kunna unna sig saker då och då, att kanske kunna gå ner i arbetstid några år innan den riktiga pensionen. Hur känner ni? Har ni gjort en "penga-resa" åt det ena eller det andra hållet och har ni då upplevt en skillnad i lycka?